Lovsång till återgången till normaltid

Åh, att vakna utsövd på morgonen! Att veta att en timme har återbördats till ens vardag igen! Vad spelar det då för roll att det blir mörkt tidigt, när hela min kropp jublar över att ha återförts till sin normala tid?

Ack, sommartid är ett spektakel. Jag brukar sällan förespråka att Det Var Bättre Förr, men tänk, jag föddes ett år för sent – 1980 gjorde sommartiden sitt intåg och under mina blotta 25 år här på jorden har jag tvingats lida av dess sviter.

Vore jag en gammal seg gumma, en eremit boende ensam i en stuga i skogen, kan jag lova att min biologiska tid skulle infalla i fas med den så kallade vintertiden, vore det sommar, vore det vinter.

Nu tvingas jag, sju månader av året, att gå emot min inre klocka, lägga hand på mig själv, för att passa in i samhällets tidsbestämning.

Varje år är det som en stress försvinner när jag äntligen får dra tillbaka klockan. En lättnad, ett jubel inombords.

Jag ska bli som originalen som visats upp till allmän beskådan i senaste Hundra höjdare. Jag ska bli Sveriges i särklass största förkämpa för att den diaboliska sommartiden ska avskaffas!