ÄLGSKRÄCK i ASKIM – Barnen: "Vi vågar inte gå till skolan"

Okej, så jag börjar allvarligt tro att jag hamnat i en insändarfilm i Mitt i naturen. Tog min sedvanliga eftermiddagspromenad bland det välbärgade folkets villor, hittade en fin promenadstig genom ett grönområde, stod plötsligt oväntat öga mot öga med Skogens Drottning, en pampig älginna som mumsade på en liten björk.

Shit! Vad göra? Vända om eller snabbt tassa vidare? Jag valde det senare, bara för att upptäcka att herr Älg, komplett med jättekrona och allt, stod en bit bakom fru Älg.

Det var jag, den lilla tvåbenta varelsen, och två mastodonter med fyra ben och stora bruna ögon som undrande stirrade på mig.

Jag avlägsnade mig i rask takt. En parant dam med hund kom emot mig och jag tänkte precis varna henne för älgarna när hon sa:
"Är älgarna där?"

Och det var de ju.

Hon berättade om älghonan och hennes två kalvar, och jag upplyste henne om att det även hade anslutit sig en älghanne nu.

"Jasså, har han hittat hit nu också? Ja du förstår, dom dras hit för äpplenas skull. Jag bor i villaområdet längre ner och de ligger i trädgården. Barnen är ju rädda, förstår du, vågar inte gå till skolan."

Hon vände om med hunden, Skrållan.

Vi förfasade oss lite över älgarna. Jag mest för att få reda på mer om dem.

"Polisen vill inte komma heller" berättade den paranta damen. Det var som att hon pratade om jättestora kackerlackor som borde utrotas.

"Nej, älgar hör hemma i den stora skogen!" avslutade hon innan vi drog iväg med Skrållan mot ena hållet och jag åt andra.


Familjen Älg verkar leva ganska farligt här i Askim. Kanske är det en tidsfråga innan någon skjutglad person gör en Runar.

Enligt mig utgör de ett ganska exotiskt inslag. Det har i alla fall piggat upp min vecka med dessa älg-spottings. Jag har nu en idé om att dryga ut min a-kassa med några sköna svarta tusenlappar genom att anordna älgsafaris för tyskar.