Att jobba eller inte jobba

Alas, that job was sooo not for me.

Efter fem minuters intervju gick jag lättad ut i hällregnet igen.
Jag kommer att bli mycket förvånad om jag blir erbjuden jobbet. Mannen verkade inte riktigt hitta det han sökte hos mig.

Ingen arbetslivserfarenhet? Check.
Saknar körkort och bil? Check.
Vill ha skäligt betalt enligt SJF:s rekommendationer? Check.
Har sambo och är i fertil ålder? Check.

Om jag på förra intervjun hade ungefär åtta-nio rätt av tio var det den här gången tvärtom. Och jag vill inte ens ha jobbet. Usch att sitta alldeles ensam och skriva om Göteborgsderbyn och GAIS och Svensk Fastighetsförmedling. Usch usch usch.

Jag som sitter och skriker "Offline! Bollen var offline!" när jag kollar på fotboll med Anders. Ni fattar ju.

Det får bli det som skrämmer mig mest men samtidigt lockar och drar. Frilans.

Härnäst på jobbfronten står att gå till förhatliga AF och tjata mig till en plats på en starta eget-kurs.

(Jag verkar heller inte ha något större val. Vår människofientliga regering ska ta bort möjligheten att få alfa-kassa för studerande. Det ska alltså inte löna sig att studera. Om man inte har en mor och far med bostadsort Hovås eller Djursholm. Och vad detta kommer att innebära för mig vet jag inte, men förmodligen att De kommer att dra in mitt futtiga bidrag som jag kämpat mig till under fyra års hårda studier. Jag gråter för mig och för Sveriges studenter.)