Attack of the 50 ft spider

Den här dagen har börjat i skräckens tecken. Jag bäddade. Skulle lägga på filten ovanpå överkastet som jag brukar. Ur filten som låg på sovrumsgolvet for en spindel av supersize.

Min första tanke: "vad snabbt och konstigt den där dammråttan flyger fram". Min andra tanke... nej, det var inte en tanke, det var ett skrik. Och spindeln var lika rädd den, pilade oregerligt över golvet. Stor som en tändsticksask, jag skojar inte. Med ben och allt var det den största spindeln utanför en naturhistorisk monter jag någonsin sett.

Spindeln kröp in bakom utrymmet mellan tjocka sänggaveln Malm och väggen. Jag kastade mig på telefonen och ringde ett hysteriskt samtal till Anders. Urmänniskan inom mig hade tagit över – det var en halvmeter stor spindel vid min sovplats!

När jag sedan återvände till sovrummet höll spindeln på att crawla runt på sänggaveln, oberörd och till synes förnöjd med livet. Jag står i dörröppningen och skriker rakt ut. Har dock sinnesnärvaro nog att ta ett kort på rackaren, precis innan den slinker in UNDER överkastet. På MIN sida av sängen.

Jag tror den är där fortfarande. Jag vågar inte gå in till sovrummet. Det kryper av obehag på hela min kropp. Spindlar utomhus i nät, det är okej. Megastora, äckliga spindlar i min säng – inte okej!

Spindeln måste bort. Men hur?