Artikelkramp och byråkratlejon

Aldrig har väl en artikel gått så långsamt att skriva som den här. Och det är jakten i att få tag på rätt intervjuobjekt som tar mest tid. Telefonsvarare och mailkontakt – två ypperliga uppfinningar, men ack, ibland fungerar de snarare som taggtråd som måste forceras för att få fatt på intervjuoffret.

Nå, jag kommer att hinna innan deadline. Och det kommer att bli en bra artikel. Ämnet är intressant och äntligen något som intresserar mig och touchar kultursfären. Vore det bara bättre betalt skulle jag lägga ännu mer krut på det hela.

På starta eget-fronten intet nytt. Konsulten som utgör en viktig del i min strävan till det där helvetiskt svåruppnåeliga bidraget är stört omöjlig att få tag på, medan handläggaren på AF inte svarar på mina mail.

Jag har genomskådat deras taktik. Trötta ut bidragssökarna så att de ger upp och startar utan bidrag (som åtminstone två klasskamrater från starta eget-gruppen redan gjort). Som lejon som jagar sitt offer på savannen är de, byråkraterna. Runt runt i cirklar springer vi och tiden går och jag blir allt tröttare. Tre månader av väntan. De har dock inte räknat med att jag har ett stoiskt tålamod. Att jag inte tänker släppa taget. Att jag är fästingen på lejonets svans. Och jag suger mig fast tills jag får ett besked.