Spara kvittot, tack

Ibland önskar jag att det fanns några garantier i livet. Att man någon gång ska få veta i förhand att

jo, du kommer att vara singel i fem år till men sen kommer faktiskt Drömprinsen så sluta gräm dig nu

eller

skippa gråten över att du inte fattar matten för de betygen kommer ärligt talat inte att betyda något alls för dig i framtiden (det finns miniräknare och du kommer aldrig att räkna ut en vinkel i hela ditt liv!)

eller

var inte rädd för att katten ska bli påkörd varje gång du släpper ut honom för han kommer faktiskt att leva i minst tio år till och sen dö av ålder

eller

bered dig på några hundår nu när du startar företaget, det kommer att bli lite tufft i början men kommer sedan att börja rulla på och du kommer att greja det.

Att man bara någon gång kunde få en garanti för att det kommer att gå bra.

Jag är en person som oroar mig. För allt. Det är ett karaktärsdrag jag helst skulle vilja vara utan, men nej, kära läsare, jag är tämligen nervklen och jag tänker alldeles, alldeles för mycket. Och har jag inget att oroa mig för, så hittar jag på något. (Här brukar diverse fysiska åkommor kunna växa till analkande blindhet, graviditet eller hjärntumörer.)

Just nu är det mitt kommande frilansande som oroar mig. Jag vill göra det, jag kommer att göra det, men jag är så in i helvete rädd för att misslyckas.

Jag vill gärna ha en garanti för att det kommer att gå bra. Som ett kvitto jag kan lösa in av livet och så att säga få pengarna tillbaka skulle det visa sig att den här företagsidéen fransade sig i sömmarna och tappade lystern efter några tvättar.

Så att jag inte behövde känna mig så ängslig hela tiden.