Häxor, läxor och en lektion om high school-serier

Jag har några guilty pleasures. En av dem är TV-serier.
Amerikanska TV-serier.
Amerikanska TV-serier om ungdomar, mer specifikt.

Gärna i high school-miljö, gärna i fina glossiga färger, gärna med hopplösa kärleksrelationer och spänningen mellan de populära och de utstötta.

Just nu är det O.C. som gäller. Den nya säsongen kickade igång i USA förra veckan, och nu får jag alltså äntligen se hur de löser den svåra övergången från high school till college.

Det brukar kunna gå åt helvete. Minns Beverly Hills som bara tragglade på i all evinnerlighet. All charm med serien försvann någonstans mellan när de lämnade rikemansspelplanen på high school och då de ursprungliga rollinnehavarna en efter en droppade av. Det blev aldrig riktigt bra efter att Brenda kastades ut, det enda inslaget som hindrade serien från att totalt kantra över till genompräktighet och moralkakor.

Det kan också gå bra, som i Buffy. Okej, nye helylle pojkvännen Riley var ju efter farlige vampyren Angel ett riktigt tråkigt nedköp, men serien gick från att utforska gymnasiets gängpolitik med nördar och tuffingar till att handla om att bli vuxen, ta ansvar... och Buffys feministiska agenda blev än mer tydlig i mina ögon. Att Spike tog över stafettpinnen från Angel som Buffys love interest var ju dessutom det bästa som kunde hända.

Så nu har vi då The O.C. Den följer mallen för "high school-drama går över till college-drama". Gamla rollfigurer försvinner, nya kommer in. Kompisgruppen splittras – vilket oundvikligen leder till att manusförfattarna får ett himla sjå att på ett realistiskt vis få gänget att enas igen. On and off-relationen mellan Summer och Seth kommer säkert att köras åtminstone en eller två säsonger till. Ryans balansgång mellan kriminalitet och laglydighet harvas vidare. Marissas lillasyter blir Newports nya buse.

Förhoppningsvis återkommer både mer av svärtan och mer av humorn från de första två säsongerna. För från vad jag kan se av första avsnittet av nya säsongen är den farligt nära att bli tråkig då alla intriger, relationer och skämt redan nötts om och om och om igen.