En författare skrattar inte

Tänk er en bild av en författare, kära läsare. Hur ser den ut? Svartvit, kanske? Halvfigur? Författaren sneglar mot något utanför bilden, drömskt? Eller tittar in i kameran, skarp och intellektuell?

Vårens Böcker är en tjock katalog över 2007 års bokutgivning. Nästan mer fascinerande än att läsa de korta texterna om de kommande böckerna är att titta på bilderna. Författare är överlag snygga (minns Bon-artikeln i ämnet). Och de ler inte.

Kanske är det så att T-shirttrycket Kafka hade inte heller så roligt gjort ett bestående intryck på världens alla författare. Kanske är det så att en författare inte skrattar, det ger ett oseriöst intryck.

En bok är liksom en svår sak. Den ska lidas fram. En tegelsten av rang kan inte förmedlas med ett säljande Stomatol-leende, som vore det en Produkt.

På sin höjd kan författarna småle förnöjt, likt Mona Lisa. Men att visa tänderna i ett säljande reklamleende, det är det få som gör.

I en mycket ovetenskaplig och snabb undersökning av det hundratalet författarporträtt som figurerar i Vårens Böcker är det ett tiotal författare som ler. Några av dem har skrivit facklitteratur, om mat eller dans eller skor. Bland debutanterna vågar Jonas Karlsson (ja, skådespelaren) och skräckförfattaren (!) Andreas Marklund flasha stora skratt. Medan Agneta "tandläkarens dröm" Sjödin blott ger kameran ett blygt leende.

I genren författarporträtt tycks det som att romantikens traditioner fortfarande verkar och fortlever. Det lidande geniet, lungsjuk, som lever på den magra inkomst orden inbringar. Och då finns det inte så mycket att le åt.