Kl. fem

När jag kommer hem runt halv fem på eftermiddagen är jag helt slut. Tankarna rullar runt runt, snurrar som en raspig vinylskiva i huvudet. Affärsplan, marknadsanalys, konkurrensfördelar, behovsinriktning... Jag lär mig att tänka som en företagare, och för varje ny sak som tas upp funderar jag "hur applicerar det här på mitt företag", "hur ska jag ta mig till det här rent konkret", och det gör mig ganska matt. Åtta timmars anspänning om dagen.

Vissa dagar är bättre än andra. Då tror jag på mig själv, då känner jag mig glad, stolt som vågar satsa. Andra dagar tänker jag att det aldrig kommer att gå runt. Lilla jag, inte kan väl jag? Det är de negativa dagarna jag inte försöker tänka alls.

Men det känns skönt att vara igång med något igen. Det här året, det har på sätt och vis känts som ett förlorat år. Jobbmässigt sett, i alla fall. Att nå fram till beslutet att starta eget, att faktiskt utmana mig själv att göra det som skrämmer och ändå lockar... det har tagit tid för det beslutet att mogna.