[I]t's been hard to ignore that the criticisms of women writers are much more brutal and vicious than those about men -- sometimes nakedly sexist, sometimes less obviously so; sometimes sexually and/or personally degrading. (---) But I've never admitted the toll our letters can sometimes take on women writers at Salon, myself included, because admitting it would be giving misogynist losers -- and these are the posters I'm talking about -- power. Still, I've come to think that denying it gives them another kind of power (---).
Orden är salon-com's Joan Walsh i dagens måste-läsning:
Men who hate women on the web. Som ni kanske minns var det förra året tämligen debatterat i svensk media hur kvinnliga bloggare utsätts för sexistiska kränkningar i kommentarsfältet. Nu har debatten blossat upp i USA med anledning av att teknikbloggaren Kathy Sierra stängt sin blogg efter grova förolämpningar, som främst grundar sig på att hon är kvinna.
Det är inte överraskande att det patriarkala samhället vi lever i också tar sig uttryck på internet, i den råa, direkta och ofta mycket ocensurerade form som utmärker sig för webben. En knapptryckning och kommentaren är skickad – och "förövaren" gömmer sig fegt bakom sin anonymitet.
Och det är skrämmande. All denna energi som läggs ner på att förnedra kvinnor som på något sätt sticker ut, tar plats. Allt detta kvinnohat som uppenbarligen en anselig mängd män bär på, men vilket de bara vågar ge uttryck för på det fegaste sätt.
Läs texten och reflektera. Vill vi verkligen ha ett samhälle där attacker grundade på någons kön ska accepteras och få stå oemotsagda?
